Totally worth it...

Igår bar 1,5 års ideellt arbete äntligen frukt. 100-tals förlorade arbetstimmar belönades med ett opersonligt diplom, en laxmacka och ett glas alkoholfri cider. Tack Lund. Tack.

Själva ceremonin var fin - den inleddes av ett avslappnat öppningstal av Rector Magnificus Lundensis, följt av vackert men lite malplacerat framförande av Mozarts "Alla Turca" på violin. Sen höll Allan Larsson ett trist tal "om ledarskap". Direktörsbonusar är inte för alla, Allan.

Rektor Bexell stod för huvudsakliga underhållningen med sina korta kommentarer efter varje presentation av diplomtagarnas bedrifter, det kunde låta så här:
"- Jag har varit prokurator på [random nation]"
"- Jaha"
eller ibland ett uttömmande
"- Tack för den du"


Roligt att mitt utskott (som vanligt) fick mest exponering i sydsvenskan. På det hela taget är jag nöjd med kvällen, fast vad är grejen med de intetsägande diplomen? Ett papper som enbart säger att jag varit engagerad som ledare inom Lunds studentliv - utan att nämna vare sig befattning eller ens namnet på utskottet är inte värt särskilt mycket i mina ögon. Kanske något att tänka på inför nästa diplomering?